dance, dance no men ever really dance like this

Alltså, festivaldjungeln. I år är det verkligen världens största djungel fylld av allt som kan tänkas. Föregående år har det alltid varit en eller ett par festivaler som lockat mest, som haft de bästa bokningarna och vart de självklara valet. Det har alltid funnits minst en festival som man bara inte får missa. I år, skulle jag ärligt kunna åka på vilken som helst och missa vilken som helst. (Nåja, nästan iallafall.) Varenda festival har bokningar värda att se och lika många bokningar värda att missa. Jag skulle inte banga en enda.
Det finns ändå artister jag vill se lite extra mycket, som saknas bland bokningar än så länge. Jag vill se; Säkert!, Jens Lekman, Laakso, Regina Spector, Cocorosie, Shout Out Louds, The Knife vore grymt, likaså José Gonzalez! Eller, Les Shades, Belle and Sebastian eller, Bright Eyes.. Eh ja. Man kan alltid önska. Just nu ser jag mest fram emot Håkan på Siesta och Justice på Emmboda. Wallawallawalllllla!

Det gäller att tänka smart och prioritera, Peace and Love känns väldigt lockande, men om jag är klok så sparar jag de ett tusen trehundra kronorna och lägger de på något annat. Ty de flesta artisterna är bokade till minst en annan festival, och enligt mina erfarenheter missar man ändå minst hälften av allt man vill se, pga de sju olika scenerna på sju olika ställen i staden och med lite hjälp av någon promille alkohol i kroppen.
I år satsar jag på Emmaboda och Siesta, än så länge. Popadelica hade varit fint, likaså Way Out West, och Roskilde, och Hultsfred.. och Arvika. Ska bli spännande att se vad Rip it up har att komma med också. Iallafall, så lär Emmaboda bli phett. Jag har varit peppad sedan biljetterna släpptes!