Em resan till slovenien

Det är sånt här som man säger att 'det händer liksom bara inte':

http://www.bt.se/nyheter/boras/borastjejer-i-em-pakorda-i-slovenien-det-var-fruktansvart(728782).gm
(riktigt så hände det inte, jag slungades inte upp på huven riktigt sådär dramatiskt som de vill få det att låta.)

Allt var så fint och härligt fram till runt klockan elva på fredagkvällen. Allt jag hann reagera på var ett slir-ljud och sen såg jag rakt in i fönsterrutan och i nästa sekund såg jag Anna ligga på trottoaren. Chocken var nog det värsta och nu såhär efteråt inser jag vilken otrolig tur vi hade. Hela laget stod och grät tillsammans där på trottoaren och ingen var nog inställd på att vi skulle gå upp på tävlingsmattan dagen efter. Medans Anna och Mimmi fick tillbringa halva natten på sjukhuset fick jag, ungefär sju gånger med min hackiga engelska, sitta i en polisbil och försöka förklara för polisen hur det hela gått till.

Jag är SÅ glad att vi alla klarade oss från allvarligare skador, samtidigt som det är SÅ hemskt tråkigt att M & A inte kunde tävla (inte heller Fisken pga tidigare skador). Två timmar innan förträning nästa morgon, efter lite för lite sömn, bestämde ändå fem av oss för att vi skulle gå ut på mattan och tävla. Vi ville inte låta en kille i en bil skulle få förstöra vår EM resa.
Dock var det väldigt svårt att försöka fokusera igen, och sen gick det som det gick. Det flög lite poms hit och lite skor dit. Inte så konstigt egentligen, men det kändes riktigt pissigt just då.

Självklart innehöll resan massa roliga och fina stunder också. Bilder kommer när jag fått tag på dem! Men jag mår bra iallafall, och jag hoppas innerligt att Annas och Mimmis onda läker snabbt och bra. Nu har lokaltidningen ringt och vill träffas och 'prata' om det hela med oss alla tre, voj voj voj. Saker och ting förstoras upp så mycket i media.